Missöde 1

Det har varit tyst, mycket tyst på denna blogg ett tag, med undantag för Christophers Malaysiainlägg (tack Christopher!). varför denna tystnad? Vi kanske kan kallade det praktisk kinesisk verklighet eller en studie i de kinesiska myndigheternas paranoia! De kinesiska myndighterna har helt enkelt valt att sätta upp blogspot.com på sin svarta lista över internetadresser som kan vara skadliga att ta del av. Som några av er kanske noterat eller känner till så finns det vägar förbi dessa spärrar (se Gustafs kommentar under Yangshuoinlägget), men dessvärre lyckades jag aldrig komma så långt att jag kunde logga in och lägga in nya inlägg. Dessa kommer istället att publiceras nu i efterhand!

马来西亚

Efter drygt en vecka har jag antligen borjat fatta vad de sager har i Malaysia. De pastar sig prata 华语, mandarin, det ar da inte det minsta likt det “Mats-语” som vi har lart oss. Pinyins sh, ch, zh uttalar de s, c, z; w utelamnar de helt och hallet och pinyin R:et uttalas l: bara nagra av de skillnader jag har markt hittills. Dessutom sa pratar de pa tok for fort men enligt min 姑姑, sa pratar de inte alls sardeles fort jamfort med de som talar mandarin som modersmal i Kina, det ar val mina sprakkunskaper som brister!?

For att tvinga mig att prata kinesiska, har min 姑姑 fixat in mig pa en kinesisk lagstadieskola har i narheten. Dar hjalper jag till med diverse sma sysslor och forsoker sa gott det gar att tala 华语 med 校长, 老师 och 同学们. Av nagon anledning ar det lattast att forsta 林校长, de andras kinesiska har nagon oigenomtranglig brandvagg over sig, vilken jag forst nu sa sakterliga har borjat lara mig hacka.

大家一起读 ar en valdigt vanlig fras. Skolan ar en kinesisk skola efter konstens alla regler. Stora klasser, i vilka alla tvingas lasa efter lararen och lara sig helt irrelevanta fakta utantill. Lararna atnjuter hog aktoritet bland eleverna som ar val disciplinerade och valdigt skygga. Vid minsta brak blir det smorj! Idag, nar jag holl pa med min vanligaste syssla, 借书 och 还书 i biblioteket, kom en klass in, forst lats flickorna in sedan pojkarna, sist kom 老师 med rattan i hogsta hugg. Rattan ar vad vi skulle kalla rottingen i Sverige, en spad gren av nagon djungellian som snartar pa ratt bra nar man satter fart pa den. Konstigt nog ar det bara pojkarna som halls under strikt kontroll.

Pa min fritid, vilken ar ratt stor da jag bara jobbar fram till kl.12, aker vi, familjen, runt i en Perdua (malaysisk skruttbil) for att skjutsa mina kusiner pa diverse privatlektioner, av vilka de har cirka tva per dag: for en kines ar vad man lar sig i skolan inte tillrackligt, vill man komma nagon vart maste man ligga i! Och det gor de verkligen, min yngsta kusin, endast atta ar, sitter dagarna i anda med hemlaxor – kinesiska, malaj, engelska, matte och NO for det mesta. De studerar manga sprak, lustigt nog inte sitt modersmal: kantonesiska.

Jag, liksom Goran, fastnade pa det forsta steget, 点, nar jag forsokte mig pa den adla konsten 书法, kalligrafi. Men till skillnad fran honom sa ar jag fast besluten att besegra denna 点, och lara mig atminstone lite grand. Jag har inforskaffat pensel, black, en lite skal att ha blacket i och ett speciellt papper som man kan skriva med vatten pa (pappret blir svart dar man skrivit men bleknar igen nar vattnet torkat, sa att man kan anvanda samma papper flera ganger; kineser ar valdigt sparsamma!) Nu pa helgen skall jag ater forsoka, bade lordag och sondag skall jag ut till en forort till Ipoh (staden dar jag bor), dar finns ett forsammligshem som lar fattiga barn, bland annat, 书法; fattig som jag ar far jag bra lektioner till ett bra pris!

Hoppas ni andra har det bra, ni ocksa; i Sverige sa val som i Kina! //文豪

Yangshuo och Pingan

Kina kryllar av trevliga platser värda ett besök. För mig är Beijing självklart en favorit med all sin historia, kultur och karaktär. Vill man bort från storstadsdjungeln och ta sig ut i naturen så finns det gott om alternativ att välja på, naturreservat, heliga berg, flodfärder med mera. För den ovane Kinaresenären, och för alla andra också för den delen, så är Yangshuo, 阳朔，ett bra val. Yangshuo, en "liten" stad en bit söder om Guilin i Guangxiprovinsen, är sedan början av 80-talet ett välkänt "backpackerparadis", med många enkla barer, västerländsk frukost och hamgurgertallrik. Numera är dock de inhemska turisterna i majoritet och för den som vill ta sig bort från souvenirshopping och öldrickande på Xi jie så finns det gott om kinesiska restauranger, affärer, marknader och dylikt. Själva Yangshuo kan kanske kännas lite för "turistigt", men hyr man sig en cykel och ger sig ut på äventyr i omgivningarna så får man garanterat intryck för livet. Stilla flytande floder som ringlar mellan risfälten och de otroligt fascinerande "sockertoppsbergen", och utkastat mitt i allt detta en och annan liten by. Se till att ta cykeln till Yueliang shan, 月亮山，(Moon Hill) och klättra upp så får ni en rejält vacker vy av alltsammans från ovan!
Ett par timmars bussfärd norr om Guilin, nära gränsen till Hunanprovinsen ligger den lilla Zhuangbyn Pingan， 平安，uppslängd i bergen bland nästan tusenåriga terassodlingar. Här har man också börjat ta emot turister, men det är långt från Yangshuos stim och hektiska nattliv. Till Pingan åker man för att vandra bland de otroliga terassodlingarna, träffa zhuang- och yaofolk och få ett par dagars lugn och ro, långt från stora folksamlingar, höga ljudvolymer och luftföroreningar.