Vi tillbringade tre veckor i Kina denna gång och de allra flesta dagar karakteriserades av lai-wang. Ordagrant översatt betyder det ungefär komma och gå och kan användas i flera olika sammanhang. För oss innebar det framför allt två saker: middagar i en enda lång radda, mer eller mindre officiella och med mer eller mindre stark dryck till, samt för det andra och kanske mer påtagligt - presenter och pengar till höger och vänster. Inte sällan sammanföll de två!Låt mig ta två exempel. En av de första dagarna vi var hemma hos Lilis föräldrar så vaknar vi upp på morgonen och förmiddagens planering var redan spikad. Vi ska åka och besöka Lilis systers mans storebror som ligger på sjukhus. Även fast vi knappt känner honom så anses det att vi måste besöka. Efter diverse inköp och en timmas bilresa anländer vi till sjukhuset och äntrar scenen. Rummet är fullt av besökare och sjuklingen ligger med dropp och ser allmänt trött ut. Vi sitter ned och pratar artigt i knappt tio minuter och sedan är besöket färdigt. Nu träder den sjukes hustru in i handlingen på allvar och bjuder alla att äta lunch på en restaurang. Sagt och gjort - tre fyra bilar beger sig till det förbokade enskilda matrummet på restaurangen och ett drygt tiotal personer smörjer kråset under en dryg timma. Efter maten när alla ska gå kommer Lilis systers mans föräldrar fram och ger oss en pengagåva - eftersom vi har ett "nyfött" barn med oss. Detta var "lai"! Vår plikt är nu att återgälda detta på lämpligt sätt - varför inte äta lite mat! Sagt och gjort - efter ett par timmars vila bär det ånyo av till restaurang och vi (dvs Lilis pappa) bjuder "daye" och "daniang" och några till att ännu en gång denna dag käka restaurangmat. Så var det återgäldat - "wang"! Lite hastigt och improviserat och kanske inte så elegant!
En annan dag när vi vaknar så är förberedelserna för ett besök i Shimen i full gång. Det är ett litet samhälle där större delen av Lilis mors släkt bor och verkar. Två av Lilis kusiner där har liksom Lili fött barn sedan sist vi sågs vilket enligt traditionen medför att man ska ge barnet en pengagåva första gången man träffar det. Vi förväntas alltså ge pengar till Lilis kusiner och kan också förvänta oss att inhösta pengar från dessa, samt från några fastrar och en morbror. Lilis syster kan detta rävspel och bestämmer att Lili ska beväpna sig med 500 Yuan (ungefär detsamma i svenska kronor) i handen och vara beredd att ge så fort vi träffar någon av kusinerna. Sagt och gjort! Den första vi söker upp när vi kommer till Shimen är en av dessa och Lili hivar snabbt fram pengarna. Efter sedvanligt trixande för att få överlämna gåvan tar hon dock emot den och vi kan fara vidare på vår besöksturné i Shimen. Ryktet sprider sig snabbt till övriga släkten att vi är på besök och en sedvanlig middag planeras på "jiujiu's" (morbrors) vägkrog. Vi förstår på konversationen att vi skapat lite problem med vår gåva. Traditionen säger nämligen att du måste öka beloppet på gengåvan för att inte förlora ansiktet och släkten hade inte väntat sig denna nivå. När maten är inmundigad och det är dags att ge sig av kommer gengåvorna, dvs alla i släkten som förvantas ge pengar till oss kommer med dom och samtliga har höjt nivån! "Lai-wang"! På vägen hem skämtade vi om att detta var en inkomstbringande dag och att vi alltid kan komma tillbaka med ytterligare ett barn och ett till och...
Som sagt "lai-wang" har varit ett ledord under denna resa, dock sällan med så gynnsam utgång som i Shimen!
