Lai-wang 来往

Vi tillbringade tre veckor i Kina denna gång och de allra flesta dagar karakteriserades av lai-wang. Ordagrant översatt betyder det ungefär komma och gå och kan användas i flera olika sammanhang. För oss innebar det framför allt två saker: middagar i en enda lång radda, mer eller mindre officiella och med mer eller mindre stark dryck till, samt för det andra och kanske mer påtagligt - presenter och pengar till höger och vänster. Inte sällan sammanföll de två!

Låt mig ta två exempel. En av de första dagarna vi var hemma hos Lilis föräldrar så vaknar vi upp på morgonen och förmiddagens planering var redan spikad. Vi ska åka och besöka Lilis systers mans storebror som ligger på sjukhus. Även fast vi knappt känner honom så anses det att vi måste besöka. Efter diverse inköp och en timmas bilresa anländer vi till sjukhuset och äntrar scenen. Rummet är fullt av besökare och sjuklingen ligger med dropp och ser allmänt trött ut. Vi sitter ned och pratar artigt i knappt tio minuter och sedan är besöket färdigt. Nu träder den sjukes hustru in i handlingen på allvar och bjuder alla att äta lunch på en restaurang. Sagt och gjort - tre fyra bilar beger sig till det förbokade enskilda matrummet på restaurangen och ett drygt tiotal personer smörjer kråset under en dryg timma. Efter maten när alla ska gå kommer Lilis systers mans föräldrar fram och ger oss en pengagåva - eftersom vi har ett "nyfött" barn med oss. Detta var "lai"! Vår plikt är nu att återgälda detta på lämpligt sätt - varför inte äta lite mat! Sagt och gjort - efter ett par timmars vila bär det ånyo av till restaurang och vi (dvs Lilis pappa) bjuder "daye" och "daniang" och några till att ännu en gång denna dag käka restaurangmat. Så var det återgäldat - "wang"! Lite hastigt och improviserat och kanske inte så elegant!

En annan dag när vi vaknar så är förberedelserna för ett besök i Shimen i full gång. Det är ett litet samhälle där större delen av Lilis mors släkt bor och verkar. Två av Lilis kusiner där har liksom Lili fött barn sedan sist vi sågs vilket enligt traditionen medför att man ska ge barnet en pengagåva första gången man träffar det. Vi förväntas alltså ge pengar till Lilis kusiner och kan också förvänta oss att inhösta pengar från dessa, samt från några fastrar och en morbror. Lilis syster kan detta rävspel och bestämmer att Lili ska beväpna sig med 500 Yuan (ungefär detsamma i svenska kronor) i handen och vara beredd att ge så fort vi träffar någon av kusinerna. Sagt och gjort! Den första vi söker upp när vi kommer till Shimen är en av dessa och Lili hivar snabbt fram pengarna. Efter sedvanligt trixande för att få överlämna gåvan tar hon dock emot den och vi kan fara vidare på vår besöksturné i Shimen. Ryktet sprider sig snabbt till övriga släkten att vi är på besök och en sedvanlig middag planeras på "jiujiu's" (morbrors) vägkrog. Vi förstår på konversationen att vi skapat lite problem med vår gåva. Traditionen säger nämligen att du måste öka beloppet på gengåvan för att inte förlora ansiktet och släkten hade inte väntat sig denna nivå. När maten är inmundigad och det är dags att ge sig av kommer gengåvorna, dvs alla i släkten som förvantas ge pengar till oss kommer med dom och samtliga har höjt nivån! "Lai-wang"! På vägen hem skämtade vi om att detta var en inkomstbringande dag och att vi alltid kan komma tillbaka med ytterligare ett barn och ett till och...

Som sagt "lai-wang" har varit ett ledord under denna resa, dock sällan med så gynnsam utgång som i Shimen!

20-årsjubileum

I år är det 20 år sedan jag första gången kom till Kina. Mycket har hänt sedan dess!
Den gången, som ung vilsen student, intog jag och min kompis Titze Mittens rike via transibiriska järnvägen. Efter en massa strul vid den gamla sovjetiska gränskontrollen välkomnades vi på den kinesiska sidan av vinkande soldater med uppknäppta uniformsjackor. Den kinesiska gränskontrollen var snabb och okomplicerad, med gott om mat och dryck inom räckhåll efter "dieten" på sovjetsidan. Nog insåg vi att det var mycket propagande med i spelet, men icke desto mindre så väcktes det redan då varma känslor för detta land. Att sedan de följande två månaderna i mångt och mycket gick i det då så beryktade "Mei you"-andan (finns inte, kan inte, vill inte) innebar bara en kort stunds irritation, som sedan tämligen snabbt byttes mot en skakning på huvudet och ett stort leende.
I år kommer vi med flyg, jag min kära hustru Lili och vår tvååriga dotter Xixi. Tiderna har förändrats på alla plan, inte minst i Kina! Gränskontrollen har stramats upp betydligt, inte en leende pass-, tull, eller sjukvårdskontrollant här inte. Den spartanska sovsalen vid andra ringvägen i de södra delarna av Beijing för 10 kr natten har bytts ut mot centralt hotell med all önskvärd komfort. Då var svenska kronan stark, man växlade svart och kunde resa länge för en spottstyver. Nu hämtar du ut dina pengar i Bankomater och kan utan problem spendera dom lika snabbt som hemma i Sverige, eller snabbare om du så vill. Fast du kan ju förstås, med lite vilja, tålamod och ungdomlig entusiasm, fortfarande resa och leva relativt billigt på de flesta håll! Då reste man ut i det okända och kunde snabbt ändra resplaner. Nu reser vi i första hand för att träffa släkt och vänner och har ganska små chanser till improvisation!
Efter varje resa jag gjort sedan den där första lyckträffen har jag ju självklart kunnat notera förändringens vindar - på gott och ont - och jag kommer framöver att här försöka göra några slumpvisa och helt ovetenskapliga reflektioner över detta. Och kanske lyckas jag också gräva fram lite bilder från den tiden också!

Missöde 1

Det har varit tyst, mycket tyst på denna blogg ett tag, med undantag för Christophers Malaysiainlägg (tack Christopher!). varför denna tystnad? Vi kanske kan kallade det praktisk kinesisk verklighet eller en studie i de kinesiska myndigheternas paranoia! De kinesiska myndighterna har helt enkelt valt att sätta upp blogspot.com på sin svarta lista över internetadresser som kan vara skadliga att ta del av. Som några av er kanske noterat eller känner till så finns det vägar förbi dessa spärrar (se Gustafs kommentar under Yangshuoinlägget), men dessvärre lyckades jag aldrig komma så långt att jag kunde logga in och lägga in nya inlägg. Dessa kommer istället att publiceras nu i efterhand!

马来西亚

Efter drygt en vecka har jag antligen borjat fatta vad de sager har i Malaysia. De pastar sig prata 华语, mandarin, det ar da inte det minsta likt det “Mats-语” som vi har lart oss. Pinyins sh, ch, zh uttalar de s, c, z; w utelamnar de helt och hallet och pinyin R:et uttalas l: bara nagra av de skillnader jag har markt hittills. Dessutom sa pratar de pa tok for fort men enligt min 姑姑, sa pratar de inte alls sardeles fort jamfort med de som talar mandarin som modersmal i Kina, det ar val mina sprakkunskaper som brister!?

For att tvinga mig att prata kinesiska, har min 姑姑 fixat in mig pa en kinesisk lagstadieskola har i narheten. Dar hjalper jag till med diverse sma sysslor och forsoker sa gott det gar att tala 华语 med 校长, 老师 och 同学们. Av nagon anledning ar det lattast att forsta 林校长, de andras kinesiska har nagon oigenomtranglig brandvagg over sig, vilken jag forst nu sa sakterliga har borjat lara mig hacka.

大家一起读 ar en valdigt vanlig fras. Skolan ar en kinesisk skola efter konstens alla regler. Stora klasser, i vilka alla tvingas lasa efter lararen och lara sig helt irrelevanta fakta utantill. Lararna atnjuter hog aktoritet bland eleverna som ar val disciplinerade och valdigt skygga. Vid minsta brak blir det smorj! Idag, nar jag holl pa med min vanligaste syssla, 借书 och 还书 i biblioteket, kom en klass in, forst lats flickorna in sedan pojkarna, sist kom 老师 med rattan i hogsta hugg. Rattan ar vad vi skulle kalla rottingen i Sverige, en spad gren av nagon djungellian som snartar pa ratt bra nar man satter fart pa den. Konstigt nog ar det bara pojkarna som halls under strikt kontroll.

Pa min fritid, vilken ar ratt stor da jag bara jobbar fram till kl.12, aker vi, familjen, runt i en Perdua (malaysisk skruttbil) for att skjutsa mina kusiner pa diverse privatlektioner, av vilka de har cirka tva per dag: for en kines ar vad man lar sig i skolan inte tillrackligt, vill man komma nagon vart maste man ligga i! Och det gor de verkligen, min yngsta kusin, endast atta ar, sitter dagarna i anda med hemlaxor – kinesiska, malaj, engelska, matte och NO for det mesta. De studerar manga sprak, lustigt nog inte sitt modersmal: kantonesiska.

Jag, liksom Goran, fastnade pa det forsta steget, 点, nar jag forsokte mig pa den adla konsten 书法, kalligrafi. Men till skillnad fran honom sa ar jag fast besluten att besegra denna 点, och lara mig atminstone lite grand. Jag har inforskaffat pensel, black, en lite skal att ha blacket i och ett speciellt papper som man kan skriva med vatten pa (pappret blir svart dar man skrivit men bleknar igen nar vattnet torkat, sa att man kan anvanda samma papper flera ganger; kineser ar valdigt sparsamma!) Nu pa helgen skall jag ater forsoka, bade lordag och sondag skall jag ut till en forort till Ipoh (staden dar jag bor), dar finns ett forsammligshem som lar fattiga barn, bland annat, 书法; fattig som jag ar far jag bra lektioner till ett bra pris!

Hoppas ni andra har det bra, ni ocksa; i Sverige sa val som i Kina! //文豪

Yangshuo och Pingan

Kina kryllar av trevliga platser värda ett besök. För mig är Beijing självklart en favorit med all sin historia, kultur och karaktär. Vill man bort från storstadsdjungeln och ta sig ut i naturen så finns det gott om alternativ att välja på, naturreservat, heliga berg, flodfärder med mera. För den ovane Kinaresenären, och för alla andra också för den delen, så är Yangshuo, 阳朔，ett bra val. Yangshuo, en "liten" stad en bit söder om Guilin i Guangxiprovinsen, är sedan början av 80-talet ett välkänt "backpackerparadis", med många enkla barer, västerländsk frukost och hamgurgertallrik. Numera är dock de inhemska turisterna i majoritet och för den som vill ta sig bort från souvenirshopping och öldrickande på Xi jie så finns det gott om kinesiska restauranger, affärer, marknader och dylikt. Själva Yangshuo kan kanske kännas lite för "turistigt", men hyr man sig en cykel och ger sig ut på äventyr i omgivningarna så får man garanterat intryck för livet. Stilla flytande floder som ringlar mellan risfälten och de otroligt fascinerande "sockertoppsbergen", och utkastat mitt i allt detta en och annan liten by. Se till att ta cykeln till Yueliang shan, 月亮山，(Moon Hill) och klättra upp så får ni en rejält vacker vy av alltsammans från ovan!
Ett par timmars bussfärd norr om Guilin, nära gränsen till Hunanprovinsen ligger den lilla Zhuangbyn Pingan， 平安，uppslängd i bergen bland nästan tusenåriga terassodlingar. Här har man också börjat ta emot turister, men det är långt från Yangshuos stim och hektiska nattliv. Till Pingan åker man för att vandra bland de otroliga terassodlingarna, träffa zhuang- och yaofolk och få ett par dagars lugn och ro, långt från stora folksamlingar, höga ljudvolymer och luftföroreningar.

欢迎来中国学汉语

Så här i planeringsstadiet kan det vara bra att känna till http://ctrip.com/, Kinas största resesite där man kan söka information om olika resmål, hotell, flyg- och tågtider och mycket mer. Här kan man också göra bokningar , ofta med förmånliga rabatter. Det finns en engelsk version, men den kinesiska erbjuder avsevärt mycket mer information och möjligheter.

Välkommen till Kinaresan

Välkommen till denna blogg. Här kommer jag och Lili att publicera intryck och bilder från vår Kinaresa i sommar. Vi kommer säkert också kunna leverera ett och annat tips för alla er andra som åker dit för studier eller resor i sommar eller i framtiden.
Vi har också öppnat den här bloggen för alla er som läst kinesiska på Linköpings universitet under läsåret 2006-2007 och som ska åka till Kina i sommar. Vi hoppas att det är flera av er som vill medverka med egna inlägg, bilder, reflektioner och tankar eller kanske bara en hälsning till oss andra. Dela gärna med er av era intryck från de sommarkurser ni läser, de skolor och universitet ni läser på, era utflykter och resor, problem och reflektioner från vardagen med mera. Jag är säker på att vi är många som ser fram mot era berättelser och de erfarenheter just ni gjort. Ni kommer säkert att känna igen er i mycket, men också kunna bidra med egna unika små anekdoter. Blev det som ni tänkt eller föreställt er?