Den gången, som ung vilsen student, intog jag och min kompis Titze Mittens rike via transibiriska järnvägen. Efter en massa strul vid den gamla sovjetiska gränskontrollen välkomnades vi på den kinesiska sidan av vinkande soldater med uppknäppta uniformsjackor. Den kinesiska gränskontrollen var snabb och okomplicerad, med gott om mat och dryck inom räckhåll efter "dieten" på sovjetsidan. Nog insåg vi att det var mycket propagande med i spelet, men icke desto mindre så väcktes det redan då varma känslor för detta land. Att sedan de följande två månaderna i mångt och mycket gick i det då så beryktade "Mei you"-andan (finns inte, kan inte, vill inte) innebar bara en kort stunds irritation, som sedan tämligen snabbt byttes mot en skakning på huvudet och ett stort leende.
I år kommer vi med flyg, jag min kära hustru Lili och vår tvååriga dotter Xixi. Tiderna har förändrats på alla plan, inte minst i Kina! Gränskontrollen har stramats upp betydligt, inte en leende pass-, tull, eller sjukvårdskontrollant här inte. Den spartanska sovsalen vid andra ringvägen i de södra delarna av Beijing för 10 kr natten har bytts ut mot centralt hotell med all önskvärd komfort. Då var svenska kronan stark, man växlade svart och kunde resa länge för en spottstyver. Nu hämtar du ut dina pengar i Bankomater och kan utan problem spendera dom lika snabbt som hemma i Sverige, eller snabbare om du så vill. Fast du kan ju förstås, med lite vilja, tålamod och ungdomlig entusiasm, fortfarande resa och leva relativt billigt på de flesta håll! Då reste man ut i det okända och kunde snabbt ändra resplaner. Nu reser vi i första hand för att träffa släkt och vänner och har ganska små chanser till improvisation!
Efter varje resa jag gjort sedan den där första lyckträffen har jag ju självklart kunnat notera förändringens vindar - på gott och ont - och jag kommer framöver att här försöka göra några slumpvisa och helt ovetenskapliga reflektioner över detta. Och kanske lyckas jag också gräva fram lite bilder från den tiden också!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar