马来西亚

Efter drygt en vecka har jag antligen borjat fatta vad de sager har i Malaysia. De pastar sig prata 华语, mandarin, det ar da inte det minsta likt det “Mats-语” som vi har lart oss. Pinyins sh, ch, zh uttalar de s, c, z; w utelamnar de helt och hallet och pinyin R:et uttalas l: bara nagra av de skillnader jag har markt hittills. Dessutom sa pratar de pa tok for fort men enligt min 姑姑, sa pratar de inte alls sardeles fort jamfort med de som talar mandarin som modersmal i Kina, det ar val mina sprakkunskaper som brister!?

For att tvinga mig att prata kinesiska, har min 姑姑 fixat in mig pa en kinesisk lagstadieskola har i narheten. Dar hjalper jag till med diverse sma sysslor och forsoker sa gott det gar att tala 华语 med 校长, 老师 och 同学们. Av nagon anledning ar det lattast att forsta 林校长, de andras kinesiska har nagon oigenomtranglig brandvagg over sig, vilken jag forst nu sa sakterliga har borjat lara mig hacka.

大家一起读 ar en valdigt vanlig fras. Skolan ar en kinesisk skola efter konstens alla regler. Stora klasser, i vilka alla tvingas lasa efter lararen och lara sig helt irrelevanta fakta utantill. Lararna atnjuter hog aktoritet bland eleverna som ar val disciplinerade och valdigt skygga. Vid minsta brak blir det smorj! Idag, nar jag holl pa med min vanligaste syssla, 借书 och 还书 i biblioteket, kom en klass in, forst lats flickorna in sedan pojkarna, sist kom 老师 med rattan i hogsta hugg. Rattan ar vad vi skulle kalla rottingen i Sverige, en spad gren av nagon djungellian som snartar pa ratt bra nar man satter fart pa den. Konstigt nog ar det bara pojkarna som halls under strikt kontroll.

Pa min fritid, vilken ar ratt stor da jag bara jobbar fram till kl.12, aker vi, familjen, runt i en Perdua (malaysisk skruttbil) for att skjutsa mina kusiner pa diverse privatlektioner, av vilka de har cirka tva per dag: for en kines ar vad man lar sig i skolan inte tillrackligt, vill man komma nagon vart maste man ligga i! Och det gor de verkligen, min yngsta kusin, endast atta ar, sitter dagarna i anda med hemlaxor – kinesiska, malaj, engelska, matte och NO for det mesta. De studerar manga sprak, lustigt nog inte sitt modersmal: kantonesiska.

Jag, liksom Goran, fastnade pa det forsta steget, 点, nar jag forsokte mig pa den adla konsten 书法, kalligrafi. Men till skillnad fran honom sa ar jag fast besluten att besegra denna 点, och lara mig atminstone lite grand. Jag har inforskaffat pensel, black, en lite skal att ha blacket i och ett speciellt papper som man kan skriva med vatten pa (pappret blir svart dar man skrivit men bleknar igen nar vattnet torkat, sa att man kan anvanda samma papper flera ganger; kineser ar valdigt sparsamma!) Nu pa helgen skall jag ater forsoka, bade lordag och sondag skall jag ut till en forort till Ipoh (staden dar jag bor), dar finns ett forsammligshem som lar fattiga barn, bland annat, 书法; fattig som jag ar far jag bra lektioner till ett bra pris!

Hoppas ni andra har det bra, ni ocksa; i Sverige sa val som i Kina! //文豪